Life
Bjuder på en liten text som länge legat mig nära om hjärtat. En riktig inspirationskälla.
Better Bodies
Känner mig helt sjukt sugen på att klicka hem några nya plagg till träningsgarderoben! Kanske som en försenad födelsedagspresent till mig själv? :)
Kikat på dessa plagg från Better Bodies.
Är helt såld på camofärgat och limegrönt! Ge mig!!
Lite äldre...
Rätt som det var så blev jag ytterligare ett år äldre... 23 år, ja herregud vad tiden springer iväg alltså (minns när jag var liten och alla vuxna jämt tjatade om hur snabbt tiden minsann går... Förstod mig aldrig riktigt på det där. Poff sa det, och nu är jag den där tjatiga gamlingen som säger "ojojoj, så tiden går...." med knacklig och gäll röst! Haha! :D )
Födelsedagen min har varit helt suverän, det enda som saknades var ju mina kära bröder m. respektive och familj och såklart min fina gumma som är på andra sidan planeten känns det som (Umeå.. Haha Kiruna är fan världens ände... Allt känns så långt bort...) ;) Full rulle hade jag då iallafall med trevligt sällskap, massor av gotårta (bakat av snälla mami) + en mycket välsmakande renskav mormor och morfar bjöd på till middag och fina presenter! :) Tack så mycket för grattisarna allihopa! :)
Under helgen vankades det jobb och fest. Ingen superbra kombination, men jag kämpade mig igenom det också. Det enda jag känner nu är att det inte blir något partande på ett bra tag! Nu ska jag fokusera på träningen! Man blir ju inte sig själv på flera dagar, inte alls värt det i slutändan! Så nu ska jag kämpa på ordentligt med gymmet och förbränna förra veckans slarverier med tårta och alkohol! Kanske också besegra en eventuell förkylning. Halsen ömmar, skallen bankar, hostar, snorar och är allmänt slö! Fast nu ska skiten bort, en gång för alla! :)
Imorgon ska jag se till att vara kry, det vankas träning med personliga tränaren, så det känns lite extra viktigt att fan inte vara sjuk alltså! Behöver verkligen det här!!
Friendship.
Though miles may lie between us, we are never far apart.
For friendship doesn't count the miles, it is measured by the heart. ♥
I can and I will. Watch me.
Ytterligare en vecka sprang förbi och vi hamnade nu tillbaka på en måndag igen. Ny vecka väntar med nya träningsmöjligheter, jobb och födelsedagsfirande. Det blir nog alldeles utmärkt det här! :)
Invigde denna veckan med ett ordentligt corepass på förmiddagen. Kan inte starta bättre va? Hoppas på en sjudundrans träningsvärk imorgon, så vet man att hela sätet fått sig en omgång! :)
Kroppen börjar bli lite väl mör nu, så jag klämmer in en vilodag imorgon. Återhämtningen är minst lika viktig som träningen självt, det får man inte glömma!
Otroligt skönt det var att vara ledig den gångna helgen, finns inget bättre än att kunna vakna upp i lugn och ro bredvid sin älskling, äta en god frukost för att sedan bege sig mot träning. Lördagen bestod av en väl behövd sovmorgon och en ordentlig laddning med protein, vitaminer och aminosyror till frulle. Vilket resulterade i en riktig jävla Hulken till Sofie på gympasset, ett sjudundrans resultat på crossen blev det (se resultatet nedan). Avslutade passet med att ge biceps en omgång. Härligt endorfinrus det hela kalaset gav!
Fyllde på med ett överflöd av kolhydrater efter passet i form av blodpaltsmiddag hos mormor och morfar! Smakade helt ljuvligt, finns det något bättre än mommo och moffas blodpalt med renkok!? ♥♥ Paltkoman var ett faktum, så resten av eftermiddagen intog vi ryggläge i mormor och morfars soffa. Avslutade lördagen med en prommis och lite filmtittande. Härlig lördag med andra ord.
Söndagen var relativt seg, men jag och Micke dressade om till träningsutstyrseln likförbannat. Körde kondis lite slappt och gav ryggen lite att bita i. Laddade batterierna med en god tacosmiddag hos mami och papi, inför biokvällen med Edward, Bella och Jacob... Älskade Twilight! Är det verkligen slut nu!?
Nåväl, ett hyfsat redigt inlägg blev det nu för omväxlings skull. Ni får ha det gött tills vidare! :)
Till vänster. Resultat på crossen, torsdag 15/11. Relativt bra. Hamnat runt detta resultat för det mesta tidigare.
Till höger. Resultat på crossen, lördag 17/11. 6 levels tyngre utöver det vanliga, 45 minuterspass + nedtrappning 5 min. Kaloriförbrukning på 608. As-jävla-nöjd!? Men JAAA!!
It's not a competition, it's a lifestyle!
Helt otroligt så lätt allting gick nu på träningsfronten. Förstår själv inte hur min livsstil kunde slå runt och förändras totalt på den här korta tiden, från att vara en som minsann ska "hitta/söka" alla olika anledningar till att inte "hinna/orka" träna (Ja gud vet vad alla bortförklaringar är) till att bli ett träningsfreak. Det sägs ju att saker inte bara händer över en natt, men självdisciplinen på kost- och träningsfronten kom fan över natten när jag väl bestämde mig!
Visst finns det saker jag vill förbättra, men det finns det ju ALLTID så länge man vill utvecklas! :)
Tror min hastiga omprioritering för 3 veckor sedan faktiskt kom dels av en insikt. Den insikten kom nog i form av att jag länge mått otroligt dåligt p.g.a min underfunktionella sköldkörtel, det är något som inte funkar normalt i min kropp, vilket jag inte kan styra över. Ska jag må dåligt över något jag inte kan förändra eller ska jag ge mig chansen till att börja må bättre av det jag FAKTISKT KAN förändra!? Det är ju så glasklart! :) Jag blir definitivt inte av med min s.k. "diagnos", men jag kan acceptera den, ta tag i det JAG kan påverka istället och bita ihop eller låta min kropp vila dom dagarna det känns jobbigt!
Nej så jag är otroligt nöjd över mitt beslut. Otroligt vad pigg och glad man känner sig! Så som jag längtat efter att få känna mig pigg och kry, att slippa känna mig som en 90-åring!! Och ärligt talat, "träningsabstinens" är för mig idag ett underskattat ord. Hela jag bara skriker inombords efter träning dom dagar jag har vila... Denna känsla kände jag fan inte igår om jag säger så!
Det kommer tunga dagar, det gör det. Men det handlar om att inte tänka efter så förbannat mycket, gör det bara!
Framstegen jag gjort rent styrkesmässigt på dom här 3 veckorna är förbaskat peppande. Längtar helt enormt efter att allt slit visar resultat... Tålamod är fan inte min bästa vän, men "just keep going, bitch!" skriker min hjärna! ;)
Jag är inte där än, men jag är närmare idag än vad jag var igår...
Träningstips till er som vill komma igång;
Kom till insikt på hur du vill leva och må.
Låt det ta sin tid (börja med ett fåtal pass i veckan ), "Ta't lugnt! Ta en toy!".
Lägg realistiska mål.
Tänk positivt och långsiktigt.
Inga undanflykter (huruvida det inte är något fel med hälsan).
Sträva efter bättre resultat allt eftersom.
Hitta en träningsform du känner glädje av och trivs med!
TÅLAMOD!
Success isn´t about how far you got, but the distance you traveled from where you started.
I did it! Jag lyckades återfinna min totalt efterlängtade träningsglädje!!! Tänk så efterlyst denna träningsinspiration har varit! Den låg väl någonstans i en dammig vrå och käkade chips i fosterställning, som tur är skuttade den bara fram av glädje när jag skaffade mig ett gymkort på annat gym! Så skönt att det blev så nu, det förtjänar faktiskt jag! :)
Förra natten var ju bara för komisk. Där låg jag och Micke vid 12-tiden och verkligen försökte somna! Såklart kunde vi inte somna, för vi var alldeles för förväntansfulla och taggade inför träningen. Där låg vi båda två och snackade träning hur länge som helst och Micke skulle upp vid 6-tiden på morgonen! Micke sa tillslut att det fan inte går det där, att han måste försöka få sig några timmars sömn åtminstone!
Så enkomt på grund uttav träningsglädjen hade jag helt sjukt dålig sömn, vaknade flera gånger under natten. Kl. 6 på morgonen kändes det som att jag bara sovit i typ 5 minuter, men bara sprudlade och längtade tills jag skulle få masa mig iväg till gruppträningen kl.12. Så gissa om det var en Sofie som tog sig till Cxworx:en och pumpade rygg, stjärt och mage för fulla muggar, visserligen lite ringrostig efter år och dagar utan träning, men ack så kul det var!
Träningsvärken efter gårdagens gympass börjar smyga sig på och imon ska jag jävlaremej inte kunna röra mig normalt! Välkomnar träningsvärken med öppna armar! (eller lite småöppna bara, värker så jävligt om jag sträcker dom för mycket) Höhö! ;)
Wiiiiiiie!
Det får gärna fortsätta såhär också!!!
Pusskram!
Nya tag med ny kategori!
Fick en liten snilleblixt här om dagen angående mitt bloggande. Känner att det är dags för en förändring här, och uppenbarligen är jag inne på lite fel spår (Lätt att konstatera eftersom det inte intresserar mig att skriva om min vardag hit och dit..), total inspirationstorka med andra ord! Vilket i sig resulterar i kass update!
Vad tusan, man ska ju skriva om det man passioneras av här i livet... Att jag inte kommit på något så självklart tidigare... Det innebär att jag nu startar upp en ny kategori som jag tills vidare döper till "På resande fot". För om det är något jag har passion för här i livet, så är det ju ändå resor!
Hur som helst ska jag prova på att snida om lite smått till en reseblogg, såklart försöka kombinera det med annat jag gillar eller bara har lust att skriva om, för man reser ju ändå inte jämt såklart (snyft) ...
Kategorin om mitt resande kommer växa lite åt gången, det blir ett litet projekt, för jag kommer att kopiera en del från min resdagbok (ganska smart idé om jag får säga det själv...Utifall att resdagboken.se slänger in handduken så har jag ju ändå lite säkerhetskopior här i bloggen..) och även skriva över sånt som finns handskrivet.
Kommer skriva bakåt i tiden, så inläggen kommer inte synas som "senaste inläggen". Vill ha allt lagrat i dom exakta datumen. :)
Nåja, hoppas detta motiverar mig mer till bloggandet. Det återstår att se hörrni! :)
Ha det så bra!
Pusskram
Hur bloggar man?
Är verkligen år och dagar sedan jag bloggade senast! Hur kommer man igång igen egentligen!? ;P
Senaste halvåret jag inte hörts av i bloggen har jag varit fullt upptagen av... att LEVA livet bara... Det kan ju vara skönt att göra emellanåt också :) Har i princip totalfimpat all dötid framför datorn... Känns oväntat skönt faktiskt. Den tiden kan man ju ägna åt viktigare saker här i livet istället.
På tal om viktiga saker har vi precis anlänt tillbaka hem från en liten tripp i Skellefteå. Trots att det bara var en spontan snabbvisit, så var det otroligt skönt att bara komma bort ett tag. Bara mysa med nära och kära. Känns så otroligt högt prioriterat just nu att bara fara runt. Trots att jag älskar vårt mysiga krypin finns det nog ingenting bättre än att fara iväg, någon annanstans för ett tag.
Nåväl, dags att avsluta inlägget för denna gång.
Glöm inte bort. Bara döda fiskar följer strömmen...
Pusskram
Fotad vid Disneyland i Paris.
Life...
"Life is too short to wake up with regrets.
Love the people who treat you right.
Forget about the ones who don’t.
Believe everything happens for a reason.
If you get a chance; take it.
If it changes your life; let it.
Nobody said life would be easy.
They just promised it would be worth it."
Out of everything bad something good growing...
Idag är det en härlig dag och det är perfekt timing för ett glatt inlägg som kompenserar allt det dåliga. För trots allt lever jag ett underbart liv jag ska vara stolt över, som jag delar tillsammans med helt underbara människor. Energitjuvarna kan ta sig... Allt ordnar sig så länge man står upp för sig själv och sina medmänniskor, och jag är glad över att jag inte är den som viker mig på den fronten.
Jag är faktiskt otroligt glad över de fantastiska människor som delar min vardag. Ni växer inte på träd och jag är lycklig över att jag får ha er i mitt liv ♥ Ni vet exakt vilka ni är.
Puss och kram
Damn guys! You can do better than this!
Det är så sjukt frustrerande, ni vet dom där klassiska hjärnspökena som dyker upp precis när man ska vila sina blå efter en hel dag av frustration/irritation! Tamefan självklart att ilskan ska följa med till sängs och rubba sömnen också!
Jag är så otroligt jävla trött på den typiska "svennesvartsjukan" alltså. Att människor inte kan unna varann allt gott här i livet, istället för att gräva ner sig i en avfallslik sörja av avund och illvilja. Dessutom att folk inte kan stå för det när det väl kommer till kritan...
Fan, nästan dagligen stöter man på folk som bara grämar sig över sitt liv och drar egna slutsatser om att minsann andra människor har det så mycket bättre... Tror ni på största allvar att hela världen är emot er medans andra glider fram på en räkmacka? Ja, ni hör ju bara hur patetiskt det låter om man suger på dom orden en smula. Men hur patetiskt och löjligt det än låter så ser verkligheten ut så. Alldeles för många människor spinger runt med en önskan om att stå i någon annans skor och att leva ett "lättare liv"...
Come on, är detta vad ert liv är värt? Allvarligt.. dags att sätta ner fötterna på jorden och gräva upp er ur eran självömkan! Och om inte det behagar kan ni ju fortsätta spy galla på eran tillvaro då... Men håll den jävla dyngan för er själva, så lever jag mitt liv under tiden...
Med det sagt, önskar jag er läsare en god natts sömn!
Godnatt pussgurkor
Be the best version of you.
Här följer ett peppningsinlägg, enkomt för att jag är så sur på mig själv över att jag inte fått tummen ur med träningen än!Nu jääääävlar är det dags att sätta lite rörelse i döfläsket!! Att det ska vara så svårt att hitta motivationen, den dyker aldrig upp. Det känns som att jag har provat allt för att hitta den där lilla gnistan igen. Det ska ju kännas kul! Beställt hem träningsdvder, slängt upp motivationsbilder, skaffat träningsdagbok och köpt nya träningskläder. Men vad fan är felet när man trots det inte hittar tillbaka till träningen!? Jag som alltid haft lätt för att sätta igång, men nu helt plötsligt är det annorlunda!
Men nu har jag bestämt mig, jag får böla hur jävla mycket jag vill! JAG SKA KOMMA I FORM vare sig jag är med eller utan träningsglädjen!
Har du något träningstips? Dela gärna med dig :)
Så... Nu är det oficiellt, så jävlar vad jag får skämmas om jag inte sätter igång nu! :)
Traveller
Jag klarar inte av denna slentrian, att var dag bara flyter ihop till en enda rutinmässig sörja. På ett sätt är det sjukt jävla jobbigt att känna rastlösheten hela tiden, att jag hela tiden måste ha ett projekt på gång! Samtidigt ser jag det som en gåva jag bör ta vara på. Man lever bara en gång, så varför ska man fästa sig vid en livsstil man inte trivs med?
Jag klarar inte av när människor bara går runt och klagar över sin livssituation utan att åtminstone försöka göra något åt det. Det är synd, för rätt som det är har man gnatat bort hela livet och inte levt för dagen... Jag är livrädd för att förvandlas till en sådan person själv. Visst, alla har sina faser där man måste få deppa och gorma över livet, men den största skräcken för mig är att fastna där!
Jag vill resa och göra mitt liv! NU! Jag nöjer mig inte med att drömma avlägsna drömmar och ägna min tid åt något jag inte är ämnad till att göra. Jag är otålig och frustrerad, jag vill så mycket. Kanske för mycket? Eller kan man vilja för mycket?
Så småningom vill jag leva ett riktigt svenssonliv, kanske om några år... När jag har nerver till att tagga ner, när jag känner att jag gjort det jag vill göra... Ju förr jag har uppfyllt mina drömmar, desto tidigare kommer jag kunna slå mig till ro.
Maybe it's just a phase... Who knows? But this is what I want to do with my life. For today. That's what matters.
Every day is a chance to be better
Jag tror jag har blivit gammal... Eller så är jag helt enkelt en väldigt tankspridd och glömsk människa... Jag hade faktiskt glömt bort att jag har en blogg som bara skriker efter uppdatering.
Är fullt upptagen med att längta tillbaka till varmare breddgrader... Och dom gånger jag inte drömmer om en bättre plats att bo på, så gör jag det bästa jag kan med att inbona oss i nya hemmet. Snart klart! Det kommer bli riktigt fint! :)
För övrigt har jag en grym träningsvärk i armarna efter gårdagens slit i trapporna med möblerna. Inte nog med det så låg jag faktiskt däckad på soffan några minuter efter det där passet... Snacka om att vara otränad! Det här är ju pinsamt! Så nu hädanefter kommer jag vara ytterligare "upptagen" med att hitta tillbaka träningsmotivationen... (Och KANSKE TILLOME sätta fart på träningen igen!?)
Jag måste faktiskt påpeka att det är extremt svårt att komma tillbaka till "det riktiga livet"... Men det löser sig. Förhoppningsvis anpassar jag mig ganska fort tillbaka till nya vanor igen, bara jag får tummen ur!
Lite extra vitaminer, friskluft, motion och en kick i arlset gör nog susen! :)
As the world is just waiting...
Uppdateringen här på bloggen blev obefintlig under våran Asienvistelse, precis som jag misstänkte. Tur att man uppdaterade resdagboken så pass flitigt, annars hade väl alla där hemma klättrat efter väggarna.
Våran resa har varit så otroligt lärorik, spännande, fantastisk och emellanåt skrämmande. Vi har varit med om så mycket!
Det är en väldigt speciell känsla att dissa allt vad charter heter, att bara ge sig av och klara sig på egen hand i ett totalt främmande land som en s.k backpacker. Det är en känsla jag inte kan sätta ord på... I början var det för mig skrämmande (man står ju trots allt där utan boende. Utan någon som helst vetskap om färdmedel osv. Inte nog med det, i ett helt främmande land med andra regler och normer.), men man växer med uppgiften! Man slutar inte känna rädsla, men man lär sig att hantera vissa situationer bättre. Efter ett tag var det inga som helst problem med att bara ta dagen som den kommer. Vi bytte ju trots allt boende ca 18 gånger sammanlagt under hela våran resa, i och med att vi åkte runt halva Sri Lanka. Lite jobbigt att söka nya boenden på alla nya platser hela tiden, men till och med det funkade galant!
Man inser faktiskt också vilket onödigt jävla överflöd med prylar man har hemma, man ska ha det ena och det andra. I själva verket klarar man sig faktiskt utan allt det där... Visst, i längden är det lite jobbigt att bo i en ryggsäck, med en packning mellan 7-9 kilo. Det finns som inte mycket kläder att variera mellan... Men man klarar sig helt utmärkt och jag hade ärligt talat kunnat minimera min packning ytterligare med några plagg och prylar.. Lite handtvättmedel med i väskan om man känner för det, inga problem!
Jag känner helt klart att jag vill ha mer av dessa stora erfarenheter i mitt liv. Äntligen känner jag något jag vill göra här i livet. Helt plötsligt kändes denna vida värld så liten och den bara väntar på att utforskas.
För första gången i mitt liv känns det inte så hemskt avlägset att faktist FLYTTA utomlands. Helt underbar är den känslan, att jag faktiskt klarar mig i andra länder än hemma i trygga Sverige. Dock med stor längtan efter familj och vänner. Det var helt klart det värsta med hela resan! DISTANSEN till människorna man har närmast hjärtat och alla känslor blir så otroligt intensiva när man reser på det sättet. Det är ju inte direkt så att man kan åka hem för att ta en kaffe..! ;) Haha...
Något jag också minns är hur otroligt jävla jobbigt det var att inte bara kunna ringa hem och berätta/söka råd dom gånger man varit med om obehagliga händelser utan att skrämma slag på alla hemma. Så det var på något sätt en lärdom "genom den hårda skolan". "Att bara hålla käft och klara sig själv ur det jobbiga" ungefär. Menmen, ur allt dåligt kommer något bra också. I detta fallet är det ju så att man lär sig att vara självständig och ett måste är att LITA PÅ SIG SJÄLV. Pojkarna försökte vara matcho och blev ibland knäppa på att jag såg riskerna i vissa situationer, men jag är faktiskt glad över att jag har kvar min magkänsla och litar till 100% på den även i förhållanden där gränsen mellan "rätt och fel" blir väldigt vag. Man får fan aldrig glömma att landet man befinner sig i har ett helt annat lagsystem än Sverige. Vissa lagar och regler är skrattretande eller absurda, inte ens hälften känner man till, men man får likförbannat försöka smälta in så gott det går om man vill undvika obehagligheter (det var nog inte våran specialité, vi var lite klumpiga ibland! Det har sin egen lilla charm att försöka smälta in i en annan kultur! :D)
Jag hade egentligen kunnat berätta i år och dagar om våran resa. Ska dock avrunda inlägget trots allt. :)
Otroligt stora lärdomar har jag iallafall fått mig genom alla olika situationer och nya länder. Jag är glad att jag nu fått uppleva Filippinerna, Malaysia och Sri Lanka.
Nu är det bara resten av världen kvar! :)
Älskade paradis ♥
Resfeber!
Hinner inte skriva här egentligen, men tänkte att jag gör en liten notis innan vi drar till Filipperna!
Alldeles strax åker vi med tåget till Luleå för att övernatta där på hotell. Tidigt på morgonen imon flyger vi till Arlanda, sedan börjar vårat äventyr!
En aning resfebrig, men sysselsätter mig med 1000 saker samtidigt för att glömma fjärilarna i magen ett tag.
Kan ju hända att jag skriver blogg i utlandet, men inget kan jag utlova... Resdagboken.se blir nog prio nummer ett tror jag nog. Kolla läget där om ni vill; Sofiethatsme är användarnamnet.
Puss och kram på er!
Ha det bäst!
♥
Tagga! Tagga! Tagga!
Who gossips to you, will gossip of you.
Sitter på jobbet just nu. Ska köra sista arbetspasset nu innan jag ÄNTLIGEN får ta helg! Man uppskattar helgerna så mycket mer, nu när det inte händer så ofta att man är ledig helg... Som sagt, det ska bli superhärligt. Tänkte passa på att fira min och älsklingens 2-årsdag. Som jag konstaterat nu är Micke mus sämst på att hålla överraskningar hemliga, så han försa sig om att han ska bjuda mig på en tripp till Norge under helgen. Sötnos! :)
Som jag längtat efter lite miljöombyte! Blir nog myspys! :)
Hade egentligen världens skvallerupdate här nu. Men struntar i alla heta nyheter. Varför snoka runt på bloggar för att uppdatera sig om folks liv. Kan man inte lyfta på luren eller liknande så är man inte så genuint intresserad, så varför ska man hålla på mata ut en massa info när det räcker gott med att dom närmsta känner till vad som händer och sker?
Nej, helt ärligt, jag har tappat lusten. Jag föredrar vanliga IRL-möten eller telefonsamtal. Det känns viktigare att spendera tid och energi på det faktiskt.
Sen att det är skitkul att skriva, det är en annan femma. Man kan ju faktiskt skriva blogg utan att hänga ut hela sitt privatliv och tillvaro i den. Right? :)
Nej nu ska jag återgå till mitt...
Och fortsätta våran nedräkning. 25 dagar kvar! :)
Ha det så bra!
Pusskram
34 days!
Asien börjar närma sig!
Tycker tiden kan rusa iväg. Några veckor åtminstone. Tills det värsta är över. För nu går det segt, motivationen och tålamodet börjar sina. Energikurvan dalar och jag vill bara börja leva NU!
Men det går mot bättre tider. Efter regn kommer solsken... Hoppas jag bokstavligen på!
Hur mycket får man längta egentligen?? :)
Om 47 dagar...
Det börjar närma sig, snart drar vi för fasiken!
Igår blev det 2 vaccinationssprutor... Än så länge lever jag. Bara 3 sprutor kvar då... Jippi...
Kikar runt efter tips till packningen. Gäller ju att inte ta med massa onödigt skit som bara väger fläsk och tar plats. Det lär nog bli en konst i sig att försöka packa smart... Vi ska ju trots allt bo i ryggsäckarna...typ...
Bäst vi drar hem en beställning med resegrejjor hörrni, man ska börja i god tid.
Snaaaaaaaaaaaart är vi i Filippinerna! 47 days!! Wihooo!
Såhär charmiga kommer vi vara på playan :)
(Yepp, jag är uttråkad i väntan på bättre tider om ni undrar...)
