Vi lämnade El Nido som planerat!

Det kändes i hjärtat att lämna våra vänner, Emelyn och Henny. Dom som hade planerat att vi skulle få vara med under en "bonfire" på stranden. Familj och vänner samlas runt elden på helgerna för att äta och ha det trevligt.

Emelyn sa att "kommer ni tillbaka en dag så måste vi ha våran bonfire". Tjejerna hade tillome gjort varsitt armband till oss som dom gav på stranden under våran sista kväll i El Nido, som avskedspresent. Under den kvällen umgicks vi bara med Emelyn och Henny. Vi åt gott och strandvandrade, tills vi lämnade två ledsna tjejor vid stranden när kvällen led mot sitt slut.

Helt otroligt vad totala främlingar kan komma att betyda mycket för varann. Emelyn förklarade för mig hur mycket vi betydde för dom sista kvällen osv, och det konstigaste, allt hon sa kom från hjärtat.

Händer ovanstående i Sverige? Skulle inte tro det va...

Det är något som jag kommer bära med mig resten av livet och det värmer mig gott i hjärtat att ha fått chansen att lära känna dessa människor. Jag kan säga allt det med ett konstaterande; i fattiga länder kan man hitta dom rikaste av människor. Nämligen besitter dom en rikedom i form av kärlek, ödmjukhet och gemenskap på ett sätt som är svårt att förklara, man måste vara med om det själv.

Anyway, nu ska vi börja röra oss mot flygplatsen för att sedan åka vidare till Manilla. Därefter bär det av mot Malaysia, Kuala Lumpur.

Vet att ni saknar mer bilder. Vi har försökt att ladda upp bilder ett x-antal gånger, men det totalvägrar.

Ha det bra alla där hemma!
Puss och kram!
/Sofie

 

 

 

Skrev ett riktigt långt inlägg här för två dagar sedan. Men lade nu märke till att det försvunnit och inte ens publicerats... Lite frustrerande... Menmen, sånt är livet ibland.

Vi har det riktigt fint här i El Nido. Överlag är människorna helt underbara! Otroligt vackert landskap, framförallt om man börjar röra sig ut mot öarna precis här utanför.

Här för några dagar sedan var vi ut på en båttur runt till massa olika öar och platser. Starkaste minnet jag kommer ha är nog turen vi hade till en stor lagun, som sedan ledde vidare till en liten lagun. Häftigt var det! Dock väldigt skrämmande på samma gång, eftersom man var tvungen att vada/simma hela vägen. Dom djupare ställena var inga som helst problem för mig. Däremot dom grunda ställena, fy i h*vete!, säger jag då bara! Min nya absoluta fobi, havsbottnar!! Skithemskt att gå i bara fossingarna i grunt vatten i vetskap om att det kan lura massa vidriga varelser vart som helst. Koraller, "stonefishs", muränor, krabbor och gud vet vad! Man har inte en aning om vart man sätter fötterna...

Jag greps av total panik mer än en gång, framförallt den gången jag kände hur något nafsade på mig! Så hädanefter inget sånt för min del! Strandkanter går bra, men inte steniga långgrunda ställen.

Vi har även träffat två filippinska tjejer vi umgås en del med. Verkligen godheterna själv! Här för två dagar sedan visade dom oss deras hemby en bit utanför staden, därefter strandvandrade vi en bra bit till stranden jag skrev om här för några inlägg sedan... När vi väl var framme snorklade vi litegrann..

 

(En snorkeltur som för övrigt slutade bryskt med ett akutbesök hos en läkare i byn intill. Mickes fot började domna mer och mer efter att ha trampat på någonting i vattnet. Fruktade det värsta, eftersom vi sett dödsgiftiga ormar bland dom långgrunda ställena. Lindade foten hans och tog oss med moppe till en byläkare. Som tur var konstaterades det att det "bara" var gift från koraller han fått i foten. Mikael fick något motgift i pillerform och domnaden höll i sig några dagar, sedan blev foten bra igen. Vid sådana tillfällen inser man hur skört livet verkligen är och man blir så otroligt lättad över turen i oturen. Måste tillägga att besöket hos denna byläkare även gav ett bryskt uppvaknande, som grädden på moset mitt i kaoset. Minnet av det där sjukrummet kommer sent att blekna. Jag minns den gamla bänken som användes som sjuksäng, hur det hängde ett slitet duschdrapperi i taket som skynke, alla oförpackade och kanske använda (?) kanyler/sprutor som låg lite utspritt över en kontorsbänk m.m. Ja hela den där helheten. Något som skulle föreställa ett sjukhus, såg mer ut som en återvinningscentral eller något. Tanken som slog mig var bara, stackars, stackars... Är det såhär byborna har det...)

Gårdagen däremot var inte så strålande för min del... Har svårt att minnas tillbaka på när jag senast varit så otroligt dålig! Magen smärtade något enormt och hela kroppen bara kokade, var stekhet hela jag. Vart liggandes i princip hela dagen, eftersom så fort jag satt eller stod upp höll jag på smälla av. Fick inte i mig ens frukost. Enda målet mat var bara några pizzabitar som pojkarna fixade till rummet på kvällen. Jens vart lite chockad att man lyckades se mina ögon idag, igår var dom halvständga hela dagen. Gjorde ju ont att titta...

Idag mår jag bra! Skönt att det totalvände till det bättre över natten! Annars hade det blivit fabbo doktorn nästa. Vill aldrig mer få sådär igen!

 

Tror att dagarna här i El Nido börjar lida mot sitt slut. Vi satsar på en fisketur imorgon, och mest troligt åker vi mot Sabang dagen därpå. Vill hemskt gärna uppleva en av världens längsta underjordiska floder innan vi drar vidare till Malaysia.

Ni får ha det bäst tills vidare! Saknar er där hemma!
Puss och kram
/Sofie

 

 

 

 

 

Då hamnade vi i El Nido!

Här har vi varit i 2 dagar nu. Det var en jobbig resa kan jag ju säga... Efter att vi landat i Puerto Princesa fick vi tag på en egen minibuss (det kändes ju skönt att slippa trängas i en rackelbuss.) Drygt 5,5 timmar tog det att komma fram hit till El Nido, och räkna då med att det var en riktigt skumpig och krokig resa. Inte direkt lika fina vägar som vi har i Sverige...

Våran chaffis var schysst och fixade boende åt oss direkt när vi kom fram, så vi slapp springa och leta mitt i natten. Bästa hotellet vi bott på hittills. Riktigt trevlig personal och fräscha rum! Men våran budget höll inte, vi var så enormt korkade som tog ut för lite pengar i Puerto Princesa (finns ju inga bankomater här), så vi flyttade idag till en bungalow precis vid stranden. Mysigt och billigt.

Här i El Nido är det en helt annan atmosfär än i Boracay. Inte alls lika mycket gatuförsäljare och turister, SKÖNT! Precis som man hoppats på!

Idag fick vi skjuts till ett otroligt fint ställe med moped. Man fick "djungelvandra" litegrann, för att sedan komma fram till en riktigt vacker strand. Så där har vi legat och glassat halva dagen!

Kvällen fortsätter nog med middag... Sedan hopp i säng så vi orkar upp imon... Nog för att vi kliver upp vid 8-tiden varje morgon. Man vaknar till hela El Nidos tuppar som galer. Haha!

By the way... Något riktigt äckligt. Tror jag trampade ihjäl någon ödla eller något nyss. Det bara knakade och knastrade under flip-flopsen. Blev helt hysterisk och hivade iväg dojjan... Vet inte var det var, men ett högt vidrigt ljud gav det! Några filippiner satt och asgarvade åt mig... Haha så typiskt mig!

Nåväl, det blev ett lite ordentligare inlägg idag!
Imorgon blir det en heldags båttur runt till några öar här runtom. Kommer bli kul!

Ha det så bra allihopa! Saknar er där hemma, men än så länge vill jag inte hem! ;)
Pusskram
/ Sofie

 

 

 

 

Då var vi inne på sista dagen här i Boracay! Imorgon bär det av  mot El Nido tidigt på morgonen. Blir en lite omständig resa eftersom vi måste åka tillbaka till Manillas flygplats än en gång... Börjar kännas som att vi kan det här med flygplatser nu,en aning sugigt att det går åt så otroligt mycket tid till allt kajkande. Men det får vi faktiskt leva med och helt enkelt hoppas att allt hattande fram och tillbaka är värt det i slutändan.

Det känns skönt att lämna Boracay faktiskt. Visst, väldigt trevliga människor och härlig atmosfär är det här. Men på tok för mycket turism och "charteranda"!

På senaste tiden har vi bara pysslat med sånt som hör till charterresande; sola, bada, båttur, mat och dryck, ni vet... Så är nog inte destomer jag har att skriva. Har varit någon form av högtid för Filippinerna (dom sa något om att det var en dag då dom befriades från spanjorerna..? Något i den stilen..), så mycket firande och grejer har det varit här på gator och torg...

Just nu är grabbarna och tar sig en massage... Skönt att få vila öronen lite, dom surrar bara massa skit hela dagarna.. Ni fattar inte vad jag får stå ut med 24/7! Det värsta är att det bara är början! Vad fan har jag gett mig in på!? Hahaha, skojas bara... (inte) :D

Nåväl, hoppas ni har det bra där hemma än en gång. Vi har det bra!

Var inte oroliga om det blir tyst här ett tag... Är inte alls säker på om det finns tillgång till dator i El Nido. Håller tummarna..

Puss och kram på er!
/Sofie

 

 

 

 

Tjoo allihopa!
Nu har vi tagit oss tiden till att besöka ett internetkafe...
De senaste dagarna har vi varit helt jevla slut! Blev en sjukt lång och jobbig resa med mellanlandning i Peking. Först nu borjar vi bli oss själva igen.. Micke somnade igår mitt i en mening.. Trött kille alltså! xD

Skönt att vi slutligen kom fram till Boracay iallafall. Dock hade vi oturen att komma hit mitt i ovädret den forsta dagen, var skyfall och blåste som fasen.. Menmen, vi behövde ju inte ha dåligt samvete över att ligga inomhus och vila upp oss iaf.

De senaste dagarna har vi bara glassat runt pa stranden och njutit av soltimmarna. Otroligt billigt är det och mycket shopping i området vi bor! Men mer turister än förväntat. Så det blir att försöka få tag pa en biljett härifrån om några dagar.

Ikväll ska vi äta gott och ta någon paraplydrink, bara njuta av livet!

Hoppas ni har det bra där hemma och inte saknar oss för mycket! *Blink Blink* Haha!

Ska försöka ladda upp lite bilder, men datorn är fucked up... Wish me good luck..

Puss och kram!