Jag är så otroligt jävla trött på den typiska "svennesvartsjukan" alltså. Att människor inte kan unna varann allt gott här i livet, istället för att gräva ner sig i en avfallslik sörja av avund och illvilja. Dessutom att folk inte kan stå för det när det väl kommer till kritan...

Fan, nästan dagligen stöter man på folk som bara grämar sig över sitt liv och drar egna slutsatser om att minsann andra människor har det så mycket bättre... Tror ni på största allvar att hela världen är emot er medans andra glider fram på en räkmacka? Ja, ni hör ju bara hur patetiskt det låter om man suger på dom orden en smula. Men hur patetiskt och löjligt det än låter så ser verkligheten ut så. Alldeles för många människor spinger runt med en önskan om att stå i någon annans skor och att leva ett "lättare liv"...

Come on, är detta vad ert liv är värt? Allvarligt.. dags att sätta ner fötterna på jorden och gräva upp er ur eran självömkan! Och om inte det behagar kan ni ju fortsätta spy galla på eran tillvaro då... Men håll den jävla dyngan för er själva, så lever jag mitt liv under tiden...