Började precis reflektera över hur mina träningsrelaterade mål såg ut i början på året och kom i underfund med att målen gått helt över förväntan och jag därmed inte finner dom som speciellt sporrande i dagsläget. Det är ganska otroligt hur målsättningar successivt förändras. Innan man ens hunnit reflektera tillbaka har "målbilden" förvandlats totalt!

 

Såhär såg dom ut i januari detta år:

Vissa av punkterna som jag lagt upp känns bara jävligt givna och känns inte som en viktig målsättning, som t.ex. 4-6 träningspass i veckan och bli starkare/bygga muskler. Vafan, allt det där kommer ju med sig när man ägnar sig åt det man brinner för, det behövs inga "krav" på att si och så mycket ska jag träna i veckan. I och med att jag ägnar mig åt träning så mycket jag bara kan, ja då får jag ju ökad muskelmassa! Det blir liksom en positiv spiral som leder till det ena efter det andra...

 

Så vad har vi lärt oss ur detta!? Jo, att för ca 9 månader sen var dessa mål väldigt viktiga för mig, dom behövdes absolut för att jag befann mig i den jobbigaste fasen när man börjat träna, just den fasen att FORTSÄTTA och inte bara lägga av efter en period. Då behöver man långsiktiga och konkreta mål, man behöver det där lilla extra som triggar en till att faktiskt upprätthålla sin nya livsstil! Så småningom kanske man sitter där (som jag i nuläget) och första tanken som slår en är "hur i helvete tänkte jag där? Varför lade jag DET som mål..?", och det är en positiv känsla av utveckling, som ger en kraft och vilja till att bara fortsätta vidare! Underbart!

 

Deffen som jag så gärna ville "testa på", liksom känna på litegrann av ren nyfikenhet, blev av i somras faktiskt. Kändes som en otroligt bra första gång, 2 rejäla badass-månader med vägning av mat och uppskrivning av varenda näringsämne jag satte i mig (för att tydliggöra hade jag givetvis ett kostschema att gå efter). Detta bidrog med otroligt viktiga kunskaper och erfarenheter för mig! Deffen hamnade lite olägligt, hela semestern! Eller ska man kalla det lägligt kanske? Ett ypperligt tillfälle till att träna psyke och disciplin, medans omgivningen njuter av det bokstavligen goda semesterlivet! Det gick faktiskt bra och var så värt det! Deffen bidrog faktiskt med helt ovärderliga lärdomar om mig själv som människa. Jag kunde finna egenskaper hos mig själv som jag inte trodde fanns där. Man tror liksom att man känner sig själv som bäst och så ploppar det upp några extra personliga egenskaper lite uppnosigt längs resans gång, typ "fuck you, you didn't know yourself!". Haha, intressant fenomen...

 

Sammanfattningsvis har dessa månader gått väldigt bra, med mycket slit och styrkeökning så det står härliga till. Just nu däremot har jag börjat nå en liten platå där det börjat stanna av allt mer och det krävs en liten förändring i mitt träningssätt för att komma vidare. Man får experimentera runt litegrann så inte kroppen vänjer sig allt för väl vid ett ensidigt träningssätt...

 

Nu blev det ett redigt inlägg med massa ordbajs, men det är skönt att skriva av sig och få en rejäl överblick emellanåt :) Ur detta inlägg att tolka... Jag behöver nya mål och delmål!