Äntligen har älsklingen tagit sig hem! Fattar inte hur en vecka kan förvandlas till en sådan evighet!!

Självklart har man fått jobba häcken av sig hela dagen, så nästan inte fått pussa på min karl något alls! Segt det är att jobba när man bara går och längtar tills slutet av dagen!

Ganska kul att jag kommit på mig själv med att gå med världens smile hela dagen. Folk måste ju funderat
vad det var med mig...

Men snart, SNAAAAAAAAAAAAAAAART får jag åka hem och krama min gulleplutt tills han storknar... Fast storkna får han iofs inte göra, för vi ska faktiskt på kvällsprommis också! :)


Söta, goa och underbara du!
♥♥♥