Jag har aldrig förstått (och kommer förmodligen aldrig förstå) hur vissa människor kan må bra av att sätta sig på andra. Det finns verkligen ingen jävla skam i kroppen på sådant folk. STACKARS säger jag bara. Det kan inte vara lätt att leva utan någon som helst farstu.

Jag börjar bli måttligt less på alla ynkryggar som tar sig friheten till att trycka ner andra människor. Det är fan inte okej att dessa ynklingar överhuvudtaget vågar visa sig i dagsljuset. Hur vågar ni!? Hur kan ni leva med er själva? Eller det kanske är just den förmågan ni har stor avsaknad för?

Trots detta tänker jag fortsätta motivera mig till att vara en god människa, för det är sådan jag är och VILL vara. Hoppas innerligt på att andra också kan komma till den insikten. Jag vill verkligen kunna fortsätta tro att världen är en bra och rättvis plats, men det är bortom mina förhoppningar numera. Så ser tyvärr inte verkligheten ut. Jag tänker inte vara dumsnäll längre. Ingen kommer kunna sätta sig på mig, för jag förtjänar fan inte det.

Det är sådanahär stunder man funderar en extra gång på om Karma verkligen existerar.

En fråga återstår;
Hur sover dåliga människor om nätterna egentligen?
Det vill jag gärna få ett svar på..