Tillbaka till Sverige efter en låååång hemresa som aldrig tycktes vara över! Det är inte klokt vad man alltid är slutkörd när man kommer hem. Vi kom till Kiruna sent igår och jag har sovit som en stock! 14 timmar lyckades jag ligga däckad och längre blev det inte eftersom Micke fick SLITA UPP mig ur sängen...

 

En underlig känsla slår mig hela tiden, vafan, vi är i Sverige nu. Typ igår (eller var det i förrgår??) ... var vi i Mexiko... Tidsorienteringen är totalt körd in i väggen och jag är knappt närvarande som människa. Det är nästan deprimerande att man någonstans i sinnet har för sig att det bara är att gå ut till stranden för att bada. Typ i samma sekund som man tänker tanken av ren vana kommer man på sig själv... Fast vem vet, skulle inte förvåna mig om jag yrvaken någon morgon drar på mig bikinin och kliver rätt ut i snön...

 

Nåja, en sak kan konstateras. Sofie har blivit kocko... och ändå har vi inte varit borta speciellt länge... Det råder ingen tvekan om att en människa skulle kunna gå in i väggen av resande.

 

Hoppas jag kommer in i rutinerna jävligt snart, så jag slipper gå runt och känna mig helt bakom flötet allt för länge.

Det känns skönt att vara hemma iallafall och få träffa nära och kära :)

 

På återseende!