Jag tror jag har blivit gammal... Eller så är jag helt enkelt en väldigt tankspridd och glömsk människa... Jag hade faktiskt glömt bort att jag har en blogg som bara skriker efter uppdatering.

Är fullt upptagen med att längta tillbaka till varmare breddgrader... Och dom gånger jag inte drömmer om en bättre plats att bo på, så gör jag det bästa jag kan med att inbona oss i nya hemmet. Snart klart! Det kommer bli riktigt fint! :)

För övrigt har jag en grym träningsvärk i armarna efter gårdagens slit i trapporna med möblerna. Inte nog med det så låg jag faktiskt däckad på soffan några minuter efter det där passet... Snacka om att vara otränad! Det här är ju pinsamt! Så nu hädanefter kommer jag vara ytterligare "upptagen" med att hitta tillbaka träningsmotivationen... (Och KANSKE TILLOME sätta fart på träningen igen!?)

Jag måste faktiskt påpeka att det är extremt svårt att komma tillbaka till "det riktiga livet"... Men det löser sig. Förhoppningsvis anpassar jag mig ganska fort tillbaka till nya vanor igen, bara jag får tummen ur!

Lite extra vitaminer, friskluft, motion och en kick i arlset gör nog susen! :)

Uppdateringen här på bloggen blev obefintlig under våran Asienvistelse, precis som jag misstänkte. Tur att man uppdaterade resdagboken så pass flitigt, annars hade väl alla där hemma klättrat efter väggarna.

Våran resa har varit så otroligt lärorik, spännande, fantastisk och emellanåt skrämmande. Vi har varit med om så mycket!

Det är en väldigt speciell känsla att dissa allt vad charter heter, att bara ge sig av och klara sig på egen hand i ett totalt främmande land som en s.k backpacker. Det är en känsla jag inte kan sätta ord på... I början var det för mig skrämmande (man står ju trots allt där utan boende. Utan någon som helst vetskap om färdmedel osv. Inte nog med det, i ett helt främmande land med andra regler och normer.), men man växer med uppgiften! Man slutar inte känna rädsla, men man lär sig att hantera vissa situationer bättre. Efter ett tag var det inga som helst problem med att bara ta dagen som den kommer. Vi bytte ju trots allt boende ca 18 gånger sammanlagt under hela våran resa, i och med att vi åkte runt halva Sri Lanka. Lite jobbigt att söka nya boenden på alla nya platser hela tiden, men till och med det funkade galant!

Man inser faktiskt också vilket onödigt jävla överflöd med prylar man har hemma, man ska ha det ena och det andra. I själva verket klarar man sig faktiskt utan allt det där... Visst, i längden är det lite jobbigt att bo i en ryggsäck, med en packning mellan 7-9 kilo. Det finns som inte mycket kläder att variera mellan... Men man klarar sig helt utmärkt och jag hade ärligt talat kunnat minimera min packning ytterligare med några plagg och prylar.. Lite handtvättmedel med i väskan om man känner för det, inga problem!

Jag känner helt klart att jag vill ha mer av dessa stora erfarenheter i mitt liv. Äntligen känner jag något jag vill göra här i livet. Helt plötsligt kändes denna vida värld så liten och den bara väntar på att utforskas.

För första gången i mitt liv känns det inte så hemskt avlägset att faktist FLYTTA utomlands. Helt underbar är den känslan, att jag faktiskt klarar mig i andra länder än hemma i trygga Sverige. Dock med stor längtan efter familj och vänner. Det var helt klart det värsta med hela resan! DISTANSEN till människorna man har närmast hjärtat och alla känslor blir så otroligt intensiva när man reser på det sättet. Det är ju inte direkt så att man kan åka hem för att ta en kaffe..! ;) Haha...

Något jag också minns är hur otroligt jävla jobbigt det var att inte bara kunna ringa hem och berätta/söka råd dom gånger man varit med om obehagliga händelser utan att skrämma slag på alla hemma. Så det var på något sätt en lärdom "genom den hårda skolan". "Att bara hålla käft och klara sig själv ur det jobbiga" ungefär. Menmen, ur allt dåligt kommer något bra också. I detta fallet är det ju så att man lär sig att vara självständig och ett måste är att LITA PÅ SIG SJÄLV. Pojkarna försökte vara matcho och blev ibland knäppa på att jag såg riskerna i vissa situationer, men jag är faktiskt glad över att jag har kvar min magkänsla och litar till 100% på den även i förhållanden där gränsen mellan "rätt och fel" blir väldigt vag. Man får fan aldrig glömma att landet man befinner sig i har ett helt annat lagsystem än Sverige. Vissa lagar och regler är skrattretande eller absurda, inte ens hälften känner man till, men man får likförbannat försöka smälta in så gott det går om man vill undvika obehagligheter (det var nog inte våran specialité, vi var lite klumpiga ibland! Det har sin egen lilla charm att försöka smälta in i en annan kultur! :D)

Jag hade egentligen kunnat berätta i år och dagar om våran resa. Ska dock avrunda inlägget trots allt. :)

Otroligt stora lärdomar har jag iallafall fått mig genom alla olika situationer och nya länder. Jag är glad att jag nu fått uppleva Filippinerna, Malaysia och Sri Lanka.
Nu är det bara resten av världen kvar! :)


Älskade paradis ♥