Veckan har passerat med en massa skola och träning som vanligt. Ryggpasset var för en gångs skull det bästa passet, vilken resulterade i 2 personbästa i marklyft på raken! Först lyfte jag 80 kg, därefter höjde jag ribban till 90! Lyftet på 90 kg kändes så otroligt bra, så jag tänkte att jag tar 100 kg när jag ändå håller på. Men jag hann knappt vidröra stången innan hjärnspökena tog över. Psyket spelade mig ett litet spratt. Ni vet sådär när kroppen och jag själv säger att jag kommer klara det, men hjärnan bara skriker nej... Då är det ingen idé att ge sig in på ett till lyft, utan det är bättre att spara sig till nästa gång. Sunt förnuft helt enkelt...

 

Bra beslut anser jag. Det kanske hade blivit lite väl mycket att ta in 3 nya personbästa under ett och samma pass. Jag menar, marklyft har inte varit min starka sida. Har hållt mig väldigt lugn på den fronten i och med att TEKNIKEN SKA SITTA, innan man börjar lasta på vikterna. 

 

Men det känns bra! Fortfarande ska det jobbas mer på tekniken dock och få bort min emellanåt svankande och buktande rygg. 

 

Även fredagen resulterade i ett lugnare träningspass, dock denna gång var det lite svårt att hålla tillbaka då vi körde axlar. Det gick bra och jag känner mig så gott som frisk, skam den som ger sig! *peppar peppar* 

Även om jag kände ett stygn av besvikelse då jag tappat lite i styrka, så var det bara skönt att komma och göra sitt bästa.

 

 

Kvällen avslutades med klassfest, mycket bra uppslutning och det var en riktigt lyckad kväll, om man räknar bort att min väska med plånbok och legitimation försvann (vilken dagen efter återfanns hos Tove, tur i oturen). Ingen krogsväng för min och Mickes del, men tur att förfestandet tydligen var det bästa. Förfesten var grym, men vad ska man inte förvänta sig av ett gäng grymma människor! Helt galet! Jag är så sjukt glad att jag får vara omgiven av dessa människor, riktiga glädjespridare! 

 

Under gårdagen blev det lite bakishäng på Olles med gott käk och hockeytittande med några från klassen. Därefter hamnade jag, Micke och Marcus hemma med en fet godispåse framför ett x-antal avsnitt av serien "band of brothers". Mycket bra helg med andra ord! Denna dag ska ägnas åt mindre roliga saker, hemtenta i träningslära... Wish me good luck! :)

 

Hoppas ni har det bra! Saknar er mina nära och kära!

Puss och kram!

 

2 veckor av krasslighet har passerat och frustrationen över att inte kunna träna har varit helt extrem. Fattar inte hur det kan vara så sjukt påfrestande både kroppsligen och själsligen! Inte nog med att man är tekniskt sett förkyld så ska man dras med en abstinens som är total. Det är som att en bit av min identitet har slitits bort, det kan låta absurt, men jag är glad att jag fått bevisat för mig själv hur mycket denna livsstil betyder för mig. Jag vill absolut att andra människor som saknar förståelse för detta "fenomen", faktiskt tar sig en funderare på "vad kan jag passioneras av?". Istället för att i sitt förnekelsestadium hävda att det låter töntigt, jobbigt och Fan med hans moster hur ordalagen kan lyda! Hitta eran grej (vad som helst), jobba på och bli bara jävligt grymma på det ni gör! Så ska ni märka vilken skillnad det faktiskt blir i eran livskvalitet! Sådana människor beundrar jag och det borde finnas fler! :)

 

Idag blev iallafall ett riktigt lugnt ryggpass av och det var efterlängtat! Bara principen att få entra gymmets dörrar och om så bara snudda lite på vikterna fick mig att få lite extra energi till min uppfriskningsprocess... Viljan att bli frisk och bara fortsätta köra är otroligt viktig att bibehålla. Det är trots allt i sådana här faser människan rent naturligt har en tendens att ge upp. Efter långdragen sjukdom kan det vara extra jobbigt att komma tillbaka i gängorna igen och det uppdaterar jag mig själv ständigt med, allt för att bibehålla min fokus till att faktiskt vara tillbaka på banan snart!

 

Lite lugn rehabträning dom dagar jag känner mig pigg kan vara en hjälp på traven!

Let´s go!

 

 

 

Humorn är på topp :)

För övrigt en sjukt bra orginallåt av skandalprinsessan Miley Cyrus. (som en del av den mänskliga befolkningen kanske haft svårt att missa.)

Här sitter jag tragiskt nog med mina bästa kompanjoner, fru Dator och herr Luftrörskatarr. Ett smart tips bara, ge fan i att träna när ni känt er lite krassliga, men tror att ni likförbannat kan pressa på lite fotbollslir följt av ett mördarpass på gymmet... Inte det klokaste jag gjort i mitt liv, men jag kände mig såpass pigg just då att det inte tåldes att skjutas upp. Whatever, skadan redan skedd :)

 

Efter några dagars ofantligt hinkande av ingefärathé och molipect ger det nog med sig. Träningsabstinensen är så total att jag måste gå in i en djup trans av meditation och har redan börjat se "livets mening" och andra djupsinniga saker i blåögat, såsom t.ex. att mitt snor är grönt som nyskördat gräs en fuktig sommarmorgon... Poetiskt va? (Läs med en nypa salt)

 

Nej alltså, jag garvar åt mig själv. Det är inte lätt... Fuck this!

 

Hur som haver, vad kan vi göra för något konstruktivt av detta då? Typ byta design på denna blogg!!! Ohja, men lika snabbt som jag tänkte tanken avhyvlade jag arbetet som ligger bakom... Finns en liten vision om att svida om bloggen till lite mer "träning och hälsa" faktiskt. Istället för att ha en fet liggande egobild som header kanske jag kan ta en fet egobild hållandes i en hantel eller något annat hurtigt... Lixom min header säger ju typ att jag är lat som bara ligger ner hela dagarna, vilket jag inte alls är... Så det här funkar ju inte...

Började precis reflektera över hur mina träningsrelaterade mål såg ut i början på året och kom i underfund med att målen gått helt över förväntan och jag därmed inte finner dom som speciellt sporrande i dagsläget. Det är ganska otroligt hur målsättningar successivt förändras. Innan man ens hunnit reflektera tillbaka har "målbilden" förvandlats totalt!

 

Såhär såg dom ut i januari detta år:

Vissa av punkterna som jag lagt upp känns bara jävligt givna och känns inte som en viktig målsättning, som t.ex. 4-6 träningspass i veckan och bli starkare/bygga muskler. Vafan, allt det där kommer ju med sig när man ägnar sig åt det man brinner för, det behövs inga "krav" på att si och så mycket ska jag träna i veckan. I och med att jag ägnar mig åt träning så mycket jag bara kan, ja då får jag ju ökad muskelmassa! Det blir liksom en positiv spiral som leder till det ena efter det andra...

 

Så vad har vi lärt oss ur detta!? Jo, att för ca 9 månader sen var dessa mål väldigt viktiga för mig, dom behövdes absolut för att jag befann mig i den jobbigaste fasen när man börjat träna, just den fasen att FORTSÄTTA och inte bara lägga av efter en period. Då behöver man långsiktiga och konkreta mål, man behöver det där lilla extra som triggar en till att faktiskt upprätthålla sin nya livsstil! Så småningom kanske man sitter där (som jag i nuläget) och första tanken som slår en är "hur i helvete tänkte jag där? Varför lade jag DET som mål..?", och det är en positiv känsla av utveckling, som ger en kraft och vilja till att bara fortsätta vidare! Underbart!

 

Deffen som jag så gärna ville "testa på", liksom känna på litegrann av ren nyfikenhet, blev av i somras faktiskt. Kändes som en otroligt bra första gång, 2 rejäla badass-månader med vägning av mat och uppskrivning av varenda näringsämne jag satte i mig (för att tydliggöra hade jag givetvis ett kostschema att gå efter). Detta bidrog med otroligt viktiga kunskaper och erfarenheter för mig! Deffen hamnade lite olägligt, hela semestern! Eller ska man kalla det lägligt kanske? Ett ypperligt tillfälle till att träna psyke och disciplin, medans omgivningen njuter av det bokstavligen goda semesterlivet! Det gick faktiskt bra och var så värt det! Deffen bidrog faktiskt med helt ovärderliga lärdomar om mig själv som människa. Jag kunde finna egenskaper hos mig själv som jag inte trodde fanns där. Man tror liksom att man känner sig själv som bäst och så ploppar det upp några extra personliga egenskaper lite uppnosigt längs resans gång, typ "fuck you, you didn't know yourself!". Haha, intressant fenomen...

 

Sammanfattningsvis har dessa månader gått väldigt bra, med mycket slit och styrkeökning så det står härliga till. Just nu däremot har jag börjat nå en liten platå där det börjat stanna av allt mer och det krävs en liten förändring i mitt träningssätt för att komma vidare. Man får experimentera runt litegrann så inte kroppen vänjer sig allt för väl vid ett ensidigt träningssätt...

 

Nu blev det ett redigt inlägg med massa ordbajs, men det är skönt att skriva av sig och få en rejäl överblick emellanåt :) Ur detta inlägg att tolka... Jag behöver nya mål och delmål!

Sjukt längesen jag slängde in en update här! Men det är så det är när man prioriterar annat.

 

Anyway... jag känner att bloggandet lockar då jag lämnat Kiruna för att plugga på annan ort, inget annat än i Örnsköldsvik. Känns ganska lägligt att börja skriva om vad vi faktiskt ägnar oss åt här nere och satsar på till 100%.

Det är lite så med mig, när jag väl finner något jag älskar att ägna min tid åt så satsar jag fullt ut. Allt eller inget, på gott och ont...

 

Utbildningen som hälso- och friskvårdscoach har tagit vid för 1 månad (!) sedan. Tiden har bara sprungit iväg och dagarna har inte bestått så mycket av sittande vid skolbänken, utan vi har för det mesta ägnat oss åt praktisk inlärning och farit lite varstans runtom i Övik. Otroligt kul då vi faktiskt fått bättre möjlighet till att lära känna alla spännande människor i klassen. Grymt bra klass! :)

 

Trots allt ska det bli otoligt kul att börja grotta ner sig i skolböcker också, anatomin och fysiologin lockar just nu allra mest. Trodde faktiskt inte att jag skulle fastna för anatomi, med all denna latin och knepiga termer, men ack så fel jag hade! Svinroligt ju! Känns väldigt viktigt att kunna eftersom jag ägnar en såpass stor del av mitt liv till styrketräning, att skapa mig en kunskap och förståelse för vad som exakt händer inuti våran kropp när vi rör på oss.

 

Jag trivs med min tillvaro här nere, än så länge, även om den inte alls är densamma utan mina nära och kära. Man vill ju såklart bo nära sina närmaste. Men man växer med den uppgiften också och jag har bara mig själv att skylla ;) haha! Nej men faktiskt så tycker jag man ska våga följa sina drömmar och slita upp sig ur sina väl ingrodda rötter. Varför ska man slå rot i en stad man inte vill vara i med en livsstil man inte vill leva? Det är väl inte så man utvecklas heller!

 

Sedan får vi se, Kiruna kanske lockar senare eller också inte alls. Ingen vet, det är det som är så spännande...

 

Avrundar här nu och så får vi hoppas uppdateringen blir mindre gles här framöver ;)

 

Puss och kram!

 

 

 

 

 

Tillbaka till Sverige efter en låååång hemresa som aldrig tycktes vara över! Det är inte klokt vad man alltid är slutkörd när man kommer hem. Vi kom till Kiruna sent igår och jag har sovit som en stock! 14 timmar lyckades jag ligga däckad och längre blev det inte eftersom Micke fick SLITA UPP mig ur sängen...

 

En underlig känsla slår mig hela tiden, vafan, vi är i Sverige nu. Typ igår (eller var det i förrgår??) ... var vi i Mexiko... Tidsorienteringen är totalt körd in i väggen och jag är knappt närvarande som människa. Det är nästan deprimerande att man någonstans i sinnet har för sig att det bara är att gå ut till stranden för att bada. Typ i samma sekund som man tänker tanken av ren vana kommer man på sig själv... Fast vem vet, skulle inte förvåna mig om jag yrvaken någon morgon drar på mig bikinin och kliver rätt ut i snön...

 

Nåja, en sak kan konstateras. Sofie har blivit kocko... och ändå har vi inte varit borta speciellt länge... Det råder ingen tvekan om att en människa skulle kunna gå in i väggen av resande.

 

Hoppas jag kommer in i rutinerna jävligt snart, så jag slipper gå runt och känna mig helt bakom flötet allt för länge.

Det känns skönt att vara hemma iallafall och få träffa nära och kära :)

 

På återseende!

Dom senaste 4 dagarna har bara susat förbi här i Mexiko för våran del. Vårt första stopp blev i Cancun, där vi för det mesta bara tog det lugnt. Och laddade batterierna efter en grymt lång och jobbig flygresa. Vi har varit som ett gäng pensionärer som lagt oss vid 21-22 tiden... Sedan uppstigning vid 6-7. Men inte klagar jag för det, dagarna har varit långa. :)

 

Cancun var näst intill som förväntat. En relativt stor stad (ca 500 000 invånare), mycket amerikaner, stora byggnader och prataj hela nätterna. Vi hade tur som lyckades boka hotell med asbra läge, nära till ALLT. Maten har hittills varit suverän, men snart lär vi säkert ledsna på tortillas... Haha ;)

 

Just nu befinner vi oss i Playa del carmen och känner oss som kungar/drottningar. Hotellrummet vi bokat visade sig vara helt över förväntan. Hela 120 kvadrat för oss själva, jag och mikael fick oss ett separat sovrum med badrum tillome, riktigt fräscht hotell!! Och tacka gudarna för wifi på rummet... Det är med andra ord bara att njuta för fulla muggar av lyxen, för vi lär inte ens bo i närheten av såhär fint framöver!

 

Ikväll pratar vi lite om att röra oss in mot playa del Carmen (vi bor ca 15 minuter utanför) och kolla läget, dvs om vi inte slocknar efter barnprogrammet... Ska bli intressant att se... ;)

 

Nåväl nu ska jag vara social. Hoppas ni har det bra där hemma!

puss och kram 

 

Sista träningspasset innan resan var avklarat! Blev en ordentlig rygg- och bicepsomgång, samt 40 minuter cardio. Otroligt härligt pass! Konstigt nog känns det lite synd att lämna Sverige mitt i allt, jag som fått en sån pli på mig själv och älskar mina rutiner numera.

 

 

Då var jag alltså inne på sista jobbpasset för denna månad, 20 minuter kvar och sen tar jag semester!

Tränandet fick sitta på hyllan idag, så jag tog en ordentlig sovmorgon istället. Otroligt skönt det är att sova! Nu kliar det däremot lite i kroppen, min kropp vill pressa bröst NUUU! Spar på den energin till imorgon istället, då ska det bänkas!! Wiie! Ett av dom roligaste passen under mina veckor!

 

Förhoppningsvis har den sjuka träningsvärken, från X-fiten i måndags och gårdagens spinning, lagt sig. Det är fan inte nådigt när man knappt kan gå och sitta normalt! På tal om x-fit så var det faktiskt mitt absolut första pass, helt min typ av träningsform, jag fastnade för det på direkten! Ska bli kul att ösa Crossfit framöver! Kanske tillome får med mig gubben på någon omgång också. Han är ju som också nyfiken på denna suveräna träningsform... :)

 

Så X-fit är absolut något jag rekommenderar er träningsnördar, såsom blivande träningstokar, att prova på åtminstone! :)

 

 

Det blev en dunderstart på året med ett överflöd av nya händelser! Jag och Mikael blev precis sambos och vi bestämde oss för att lämna Sverige, mitt i flytten. Vi packade ryggsäckarna med det allra viktigaste, lämnade vårt hem bestående av flyttkartonger och gav oss ut på äventyr i Asien. Varken jag, Mikael eller Jens hade någon aning om vad som väntade, det enda vi stod med var en enkelbiljett till Manilla (Filippinernas

huvudstad) med mellanlandning i Peking. En riktig utmaning för min del, som jag vuxit något otroligt med!

 

  

Litet minikollage från Boracay.

 

 

 

 

  

 

 

Månaden var fullspäckad med oförglömliga äventyr runt om i Filippinerna och med en liten tår i ögat lämnade vi vår favoritstad El Nido, för att resa vidare till Malaysia. Vi hade upptäcktsfärd runtom i Kuala Lumpur med dess maffiga byggnader.

 

 

Vi befann oss i början på månaden i Malaysia. Efter att vi utforskat huvudstaden bestämde vi oss för att vi bara ville ta semester, så vi for vidare till turistön Langkawi. Vi glassade runt för det mesta och njöt av några dagsutflykter. Lite sådär charterkänsla mitt i allt för omväxlingens skull...

 

 

 

Vi gav upp efter ungefär en veckas glassande och for vidare till Sri Lanka. Det var inte många dagars stillhet i Sri Lanka, vi såg nya städer och besökte nya platser var och varannan dag. Sri Lanka kom att bli en riktig prövning, med ett hav av nya upplevelser och intryck! Vi fick verkligen prova på det simpla livet i kombination med action.

 

 

   

   

 

 

Sri Lanka blev verkligen landet fullt av händelser, på gott och ont. Aldrig utforskat ett land (förutom Sverige) såpass grundligt någonsin, hittills...

 

 

Jag och Mikael beslutade oss för att röra oss hemåt i slutet av månaden. På hemfärden tog vi en visit i Milano, men var alldeles för trötta och frusna för att göra destomer upptåg och ta intryck av Italien.

 

När vi väl var hemma i Sverige igen var vi helt utmattade och överrumplade med alla dessa intryck. Jag var näst intill apatisk, men otroligt lycklig samtidigt!

 

Befann mig i en riktig koma, i en märklig mix av rastlöshet och utbrändhet, efter allt resande och ville i princip ge en rak höger till alla som sa "nu är du utvilad, du har ju varit på semester". Semester!? Ohja, lite semester hade jag gjort vad som helst för! Jag var ju förfan allt annat än semestrad och utvilad, utmattad och döende hade varit dom rätta orden! :D Haha!

 

Lägligt nog skulle vi ju återgå till flyttandet igen och allt vad det innebär. Det gick framåt, men för det mesta... gick det bakåt.... Så jag och Micke beslutade oss för att fly från skiten ner till Stockholm en weekend, som hans päron bjöd oss på. Blev lite upptåg i huvudstaden med ögonshopping och tillställningar i form av Björn Gustavssons jubileum och Il Divo-konsert. En mycket lyckad och minnesvärd helg tack vare svärisarna!

 

Minns faktiskt inte alls vad jag pysslade med denna månad. Märkligt... tiden måste bara ha sprungit iväg! Tror vi klämde in en liten snabbvisit till Skellefteå i slutet på månaden för att träffa brorsan och hans familj...

 

Äntligen fick jag och Mikael packa väskorna igen. En efterlängtad Kroatienresa med Mickes familj blev av i mitten på månaden. Vi hade en riktigt bra vistelse med spännande upptåg i och utanför Dubrovnik!

 

 

 

Denna månad bestod mestadels av jobb, jobb och åter jobb. I slutet av månaden fick jag dock en ledighet som uppenbarligen passade in bra för lite hemlighetsmakeri för Mikaels del. Mikael bad mig packa resväskan, för att fara till okänd destination. Mikael begav sig till Stockholm i förväg, för att några dagar senare möta upp mig på Arlanda. Alltså den där nyfikenheten på vart vi skulle var inte nådig. Inte nog med att man klurat i ca 1 vecka på vart det bär av, fick min nyfikenhet hållas en hel dag till efter ankomsten till Arlanda. Till slut, väl vid incheckningen, stod det Paris på biljetten. Vilken total lycka! Och bättre än så skulle det bli!

 

Vi fick fina dagar i Paris. Dagarna var fullproppade med aktiviteter och några upptåg Mikael överraskade mig med. Som grädden på moset av allt det underbara räckte Mikael mig med en fin ring att pryda det vänstra ringfingret med. Paris var en sagolik upplevelse, en riktig princessdröm, något jag kommer bära med mig resten av livet tack vare min älskling!

 

 

Nyförlovade mötte vi upp mamma i Stockholm, för att fortsätta våran lilla semester på Gotland. På Gotland semestrade vi med min mor och far hos Mickes familj. Njöt för det mesta bara av livet och ledigheten. Gotland är så fint på sommaren! :)

 

Det kanske var på tiden att börja ladda och förbereda sig inför resan. Kom på mig själv med att inte alls vara mentalt förberedd inför Mexico nästa (!?) vecka... Vi ska ju trots allt flyga till andra sidan av pölen och faktiskt vara där 3 veckor...

 

Man märker definitivt att man blir lite mer "äh whatever..?" med tiden när det kommer till förberedelserna inför resandet. En rätt skön känsla att slippa den där totala resefebern, som typ gör en till ett riktigt hypernervöst kontrollfreak... Just nu är det chill, men jag ska inte säga för mycket, rätt som det är slår resfebern till när man minst anar det... Det enda jag känner mig lite spänd inför är flygresan dock. Min flygrädsla har bara vuxit ju mer jag flygit, från att vara obefintlig till att bli riktigt jävla besvärlig... Men jag får intala mig veckan ut att det inte är något att vara rädd för.. I värsta fall får dom väl supa mig redlös och lägga mig bland handbagaget. :)

 

Boenden för den första veckan är nu bokat, så det känns superskönt att ha det fixat åtminstone. Resterande tiden far vi nog runt och tar dagen som den kommer. Risken är nog att vi blir lite bortskämda med boendet i Playa del Carmen. Rummet ska tydligen vara 120 kvadrat (!) och hotellet har en del bekvämligheter, såsom gym! Wiiie! Det hurrar vi för! Så fint det kommer sitta att inviga dagarna i Playa del carmen med ett härligt gympass! Vem har sagt att semester ska betyda slappande..? Och en ordentlig hotellfrulle på det också! Gissa om jag längtar av blotta tanken! Kommer förmodligen vara finaste hotellet under hela vistelsen. Blir nog lite billigare alternativ därefter...

 

Min hjärna börjar nu sakta fatta att man kanske ska börja planera vad som ska tryckas ner i ryggsäcken denna gång... Än så länge har jag hela veckan på mig iallafall...

 

Tjoff sa det och så kändes livet lite enklare. Endast ca två timmars arbete kvar och efter det väntar EN LEDIG HELG på mig med öppna armar!!! Ska bli så skönt! Får se till att vila ordentligt nu, så jag sedan kan vakna upp och vara sådär härligt träningssugen och motiverad!!